LadyGegga

Så kom jag till punkten i livet när jag ska summera vad som är viktigt i livet!

Alla vet ju vad som är politiskt korrekt att säga, att vara vid god hälsa är ju fint. Att barnen är viktiga är ju helt klart. Materiella saker, tiden vi lägger och vart vi lägger den är ju lätt att prata om MEN så kom det krypande. Vad är viktigt? Vad gör jag med mitt liv? Vart tar det vägen? Satt över en spontan men för stunden en god middag med en god vän häromdagen. Ljusen var tända runt om mig och vi pratade om livet.

Allt mer börjar jag känna att min insats kanske inte gör någon skillnad i världsaltet. Jag är full av värderingar och fördommar. Det är vi ju alla men så trist det är att inse att man har fler än man tror. Har sedan i maj jobbat mer än jag orkat utan att veta hur jag riktigt ska eller kan ta mig ur det. Jag är en sårbar människa för att jag är engagerad i nuet. Vill stå för det jag gör och vara engagerad. Mitt vapen och mina styrkor är mitt fall på en och samma gång.

Ska fundera på hur jag ska värkställa balans i livet. Jag vill att mina barn ska tänka på sin uppväxt fylld av glädje och en mamma som alltid finns där. Halva tiden ...i alla fall.....så förbannat, så fyllt av tårar och skuld. Jag kan inte glädjas åt livet fullt ut när jag inte delar det med mina barn.

Ska sova insiktsruset av mig och börja dagen imorgon med sovmorgon. Ska ta på mig mina glasögon och riktigt titta på världen. Vad är allt det vi gör värt? Har vi ett val egentligen? Är våra liv predestinerade på något sätt eller irrar man bara runt som en dum-höna i världsaltet? Japp, det var väl dagens djupa fundering det där. Vankas 40-års kris kanske någon skulle säga och vad vet jag. Imrogon är en annan dag....för övrigt Christer Björkmans titel på en sång från melodifestivalen. Och när vi ändå talar om det så har jag köpt biljetter till Globen för att min dotter ska få se genrepet i mars.

Köpte flyg, biljetter och hotell till en 7-åring som grät över att vi bara skulle gå på genrepet. Pedagogisk som man är ibland när allt bara rinner över och man stundar en kris så röt jag åt min dotter att hon skulle vara tacksam! På gränsen till sammanbrott och opedagogisk hänger liksom ihop på ett osunt sätt. Där den ena dyker upp borde det vara förbjudet att bjuda in den andra men dom envisas med att hålla ihop likt ett oskiljaktligt par dom där rackarna!

Vilken helg, vilket väder! Sommaren fick en revanch. Jag har stängt av telefonen, njutit av solen med mina döttrar. Inga måsten, inga tider att passa. Jag, ett troll och en prinsessa på äventyrslekplatsen. Matat ankor med kex, gått i slow-motion bara för att.....bjudit på middag i all enkelhet.

Det är då jag inser ....Det är ironiskt det här med livet...vi strävar efter något och först när vi slutat sträva blir det så, men då har ju jorden snurrat något och allt ser annorulunda ut så då infaller sig nästa mål eller strid. Jag älskar livet men känner också en stor sorg över många saker. Jag har lärt mig livets stora gåta, älska glömma och förlåta! Därefter kommer sorgen.

Solen, höstlöven och det spegelblanka höstvattnet är så vackert att jag blir rörd. Hela min själ svämmar över av gula, röda och orangefärgade löv som tar plats men om man plattar till och trycker ihop så är de bara en bråkdel så stora varpå man känner sig tom. Tom, lycklig, rörd, fylld och förväntansfull på morgondagen lägger jag mig i soffan för att se på tv tills jag somnar.

Nya tider! Oktober är här, en ny månad och det känns som en ny tid....Jag har jobbat för mycket eller snarare inte sett möjligheten att säga ifrån, sätta ner foten och ta kontrollen över mitt liv! Har betat av, strukturerar och ser nu slutet på den oändliga lista som började växa redan i maj.

Nu inser jag att det delvis är ett mönster som jag själv lätt hamnar i. Att jag är engagerad, villig och har lätt för att se lösningar är positivt men leder mig både till framgång och fördärv samtidigt. Sorgligt att inse men....sånt är livet. Sorg, smärta och glädje i en stor burk som skakas om regelbundet.

Efter snart ett år på min arbetsplats funderar jag på hur jag ska gå vidare? Handledning är ett sätt, det börjar på onsdag! Mer utbildning eller andra lyft är nu vad som står på min meny i alla fall. Ska bara se hur det kan förverkligas!?

Då skakar mamman loss...

Har avklarat tjejmilen. Hade tänkt träna långt mer men fick ändå till det på en nivå där jag kände att det var ok. Trodde att det skulle vara långt mer jobbigt men har man åkt Vasaloppet tror jag allt annat bleknar. När det står Mora 72 tar det lite på psyket. Eller när man är dyng slut och har åkt i flera timmar och det står Mora 22. Det är då man inser att 2 mil är rätt långt och det börjar mala i ens huvud. En massa tankar hinner fram och åter på 9 mil varpå en psyke för evigt blir förändrat. Jag är glad och stolt över att jag gjort detta två gånger och har levt på det i många år.

I år kände jag att det var dax att göra något nytt att leva på. Att hitta en lagom utmaning för att komma igång. Egentligen blev jag anmäld utan att jag hann tänka till vilket var otroligt kul. En fin vän samlade ihop oss. Sprang på strax över 1.05 vilket gjorde  mig helt nöjd med tanke på att vi tog det mycket lugnt i början och att jag i mål inte var slut i överkant! Vi bodde i gamla stan på ett mycket mysigt och trevligt ställe. Åt på Hermans vid slussen. Kan varmt rekommendera detta då det var mysigt, mycket gott vegetariskt och helt enkelt bra bara.



Färdigsprungna kalaspinglor på väg ut!

Min dotter har fyllt 7 år. Alla andra barn spelar fotboll, rider, spelar innebandy eller gör något på sin fritid som är uppstyrt. Min fina älskade tjej vill gärna vara hemme. Hon vill leka, leka och leka. Världens bästa och äldsta terapiform tror jag.....

Hon tycker inte om grupper där hon inte känner de andra och hon vill bli sedd och känna alla på en gång. Jag kan själv tycka att det var rätt trist under förra vintern när jag släpade iväg henne på friidrott för att hon skulle få göra något. Bilen var kall, lillasyster blev rysligt trött eftersom att hon hänger med på allt! (Barn till ensam mamma blir tuff, får vara med på allt storasyster gör syndromet) Själv blev jag stressad över att hinna hem från jobbet, hämta på dagis, laga mat, åka iväg och allt detta innan halv 6!

I år har jag hittat lösningen.  Min dotter älskar dans och musik. Har hittat en person som gjort koreografi till en låt som min dotter önskat dansa till. Han kommer hem till oss och en kompis till min dotter likaså. Dom är två ivriga och villiga 7 åringar som får dela på en lärare. Min lilla dotter kan bada i lugn och ro, leka och äta utan stress. Jag är glad, min dotter är glad och lillasyster är glad. Trippel glädje!a

Sen är det ju inte helt fel att ha en dansant trevlig man hemma en gång i veckan och spionera på. MEN min dotter förbjuder min närvaro då hon vill vara helt själv med sin kompis i detta med denna lärare! All uppmärksamhet på stjärnan!

Så förekommer man då äntligen i polisens belastningsregister! Jag har på en 70 sträcka kört 82 km i timman. Detta brott kostade mig 2000:-. Det grämer mig. Polisen var dock så trevlig att dom sände med ett foto på mig där jag satt med mobilen i ena handen och förmodligen fipplade iväg ett SMS eller ringde någon. Sen bar jag solglasögon så att jag så så där lite kriminell ut! Dom sände också med en folder med rubriken....-nu vet vi vad du tänker! Det där var ju onödigt men vill vill inte sätta dit dig utan rädda liv.

Det var ju för väl att jag faktiskt kom undan med livet i behåll och bara 2000:- fattigare. Tänk så snygga skor jag kunnat få! Men hur mycket hade jag kunnat använda dom som död! Nej, jag erkände villigt mitt brott för jag skäms att försöka förneka mitt brott. Jag står för det, är inte stolt, inte sur, lite fattigare, förmodligen inget klokare men går vidare.

Mitt hjärta är som sten, mitt hjärta är som ett öppet  sår, mitt hjärta är lite inlindat i glapack, mitt hjärta blöder och svämmar över. Ord är min starka sida samtidigt som ord är min svaga länk. Ibland svämmar min själ över och ut svämmar tårar från min själ. Det är inte lätt att vara stark och modig i samma kropp som man är liten och svag. Rätt man på rätt plats brukar man skämtsamt säga men ibland är rätt känsla inte på rätt plats. När två själar möts vad väcker det!?

Så är det dax för 40 graders feber, snuva och gråt. Min lilla Maja är sjuk. Har varit hemma idag, innan jag visste hur sjuk hon skulle bli...i förebyggande syfte! Så räknade jag kallt med att hennes pappa skulle vara hemma imorgon eftersom att det är hans dag och jag var hemma idag. Det är inte lätt när man inte bor ihop, så säger pappan! Det var inte lätt innan heller säger jag! Då gav jag alltid vika och fick ställa alla egna behov, begär och min egen personlighet i garderoben.

Nu vill jag vara med mitt sjuka barn men samtidigt behöver jag ju försörja mig och då behöver jag avklara alla viktiga möten som ingår i mitt jobb. Det är inte första gången en VAB dispyt utbryter i Sveriges avlånga land och det är inte sista! Imorgon åker jag till Sundsvall, Sollefteå och Bollstabruk för att träffa människor. Min lilla älskade Maja kommer att gråta, snora och ha feber med sin pappa. Mamma hjärtat blöder. Jag lider, får ont i själen och tänker att många mammor runt om i världen har olika typer av problem men man ska inte jämföra. Alla ni lyckligt ovetande nyblivna dagis föräldrar kommer att tjafsa om VAB kanske så ofta som en gång i månaden under hösten. Lycka till!

I veckan hade hela min arbetsgrupp planerat att åka till fjällen för att umgås och framförallt planera och strukturera hösten. Jag har hela sommaren eller snarare sedan förra hösten släckt bränder, jobbat fortare och fortare, blivit en maskin utan att jag hunnit tycka till! Utredar-Ulla, kvick fix-Ulla, mötes-Ulla, maskinen utan struktur eller gräns.

Att vara gränslös kan vara nyttigt men inte i alla lägen. Det andra kalla gränslös är inte alltid vad jag anser som just gränslöst. MEN, nu är det nog! Själv valde jag att i samråd med chefen stanna hemma för att jag just hade så mycket.

Men så satt jag där på kontoret och insåg hur tyst det var, hur jag betade av problem efter probelm. Insgå hur mycket jag har kvar innan jag når botten i burken! Då insåg jag att det faktiskt inte går att lösa allt än om man vill. Gick då raka vägen på IKSU spa och tog 3 timmar ledigt mitt på dagen. Visserligen förssköt jag min arbetsdag som då slutade först 21. Risken hade faktiskt varit stor att jag ändå hade jobbat till 21! Därför säger jag bara...Ett spa om dagen är bra för magen (tränade faktiskt rätt hårt!), själen och hjärnan.

Tack gode gud för att jag blivit kallad för snygg Ulrica Bylund i Umeå Guidens vimmelbilder! Precis när man känner sig som mest risig, lite så där höst ful med spruckna hälar. Då får man veta det som alla borde få veta ibland. Uppkrupen i soffan med en kexchoklad i handen, tröstätandes så där lagomt....bläddrar igenom reklamen och får se mig själv och dessutom bli kallad snygg!

Egentligan tycker jag utseendet inte har så stor betydelse. Tycker alltid att det är trevligt att titta på andra som är vackra men själv är jag varken mån om mitt yttre eller så där noggrann. Alla som känner mig vet att jag yr runt som ett tressligt hår och till och med har struligt i min handväska. Är liksom lite av den där släcka branden typen som löser problem snabbt, effektivt och utan att göra väsen av mig. OM jag inte blivit trampad på tåna så klart eller om någon farit illa. Då låter jag också.

Snart 40 och aldrig tänkt på mig själv som kvinnlig eller snygg men nu är jag tillräckligt gammal för att ta för mig ändå så då kommer komplimangerna som på ett pärlband. Tänk så det kan vara!