LadyGegga

Har avklarat tjejmilen. Hade tänkt träna långt mer men fick ändå till det på en nivå där jag kände att det var ok. Trodde att det skulle vara långt mer jobbigt men har man åkt Vasaloppet tror jag allt annat bleknar. När det står Mora 72 tar det lite på psyket. Eller när man är dyng slut och har åkt i flera timmar och det står Mora 22. Det är då man inser att 2 mil är rätt långt och det börjar mala i ens huvud. En massa tankar hinner fram och åter på 9 mil varpå en psyke för evigt blir förändrat. Jag är glad och stolt över att jag gjort detta två gånger och har levt på det i många år.

I år kände jag att det var dax att göra något nytt att leva på. Att hitta en lagom utmaning för att komma igång. Egentligen blev jag anmäld utan att jag hann tänka till vilket var otroligt kul. En fin vän samlade ihop oss. Sprang på strax över 1.05 vilket gjorde  mig helt nöjd med tanke på att vi tog det mycket lugnt i början och att jag i mål inte var slut i överkant! Vi bodde i gamla stan på ett mycket mysigt och trevligt ställe. Åt på Hermans vid slussen. Kan varmt rekommendera detta då det var mysigt, mycket gott vegetariskt och helt enkelt bra bara.



Färdigsprungna kalaspinglor på väg ut!