Kvällens bravader!
När man lever själv med barn är ju maten i sig kanske inte den mest roliga! Att det går smidigt och lätt är kanske lika stor tjusning som smakupplevelsen!? Ibland lagar jag porterstek eller något annat som jag tycker är gott men det känns inte som speciellt uppskattat. Tacos, ugnspizza, spagetti och köttfärssås.....listan känns lite barnvänlig men så kan det se ut. Jag är av den sorten att jag gillar att ha färdig mat så att energin finns kvar till annat. Ibland lagar jag 4 rätter samma dag för att ha till alla veckans dagar.
Ikväll var en sån kväll. Middagen gick av stapelt redan halv 5 och eftersom den var klar redan innan blev det inte så mycket stök. Gick sedan ut på lekparken och en tur till kiosken för ett fredagsmys inköp. Efter det kom min granne upp. Det är så värdefullt med fina grannar. Att vänner bor nära. Hon har en son som leker så bra med min lilla Maja. Det krävs inte mer än att hon går en trappa upp och vips så har jag en vuxen bonus kväll....samtidigt som jag har trevligt med barnen.
Framförhållning, att det blir bättre än förväntat och att man ändå har energi kvar när barnen somnat är ju inte helt fel! Önskar alla en bra start på den kommande helgen.
Mamma helg!
Lägger in en notering om Fredagstävlingen som kommer komma även denna fredag. Sponsrad av Wellness Music. Kommer senare under dagen så håll ögonen öppna!
Jag vänjer mig aldrig...
Lämnade min dotter idag på skolan och sade vi ses på onsdag efter skolan älskling.....Det svider i näsan, håll tillbaka tårarna. Var stark fast! Skulle vilja falla ihop som en lerig massa på marken och flyta bort i tårar. Var stark, håll ihop! Min dotter vet, jag vet att hon vet och hon är också ledsen. Hon håller ihop. Vem vill komma till skolan med gråt i ögonen? Gråt när man tycker att man har blivit för stor för att hålla i handen om någon ser....
Så blev det då eftermiddag och det är dax för min lilla älskling. Pappa hämtar. Jag kramar. Skulle vilja klamrar mig fast och gråta men hon förstår inte. När vi kramas, om jag håller för hårt och klänger mig fast börjar hon gny och bli ledsen. Jag släpper, ler och vinkar för att underlätta för henne! Håll ihop, vänj dig och var stark. Jag vänjer mig aldrig. Vet inte om jag vill vänja mig. Är det inte onaturligt att vara många dagar ifrån sina älskade barn. Att åka på semester med sin partner utan barn är kanske skönt men att varje vecka plågas utan att ens ha en semester....Jag vägrar att vänja mig. Ska bara lära mig hantera det bättre.
Tagga upp inför helgen..
I helgen är jag utan mina barn. Plågsamt men det är en ensamstående mammas lott. Min syster frågade om jag var barnlös i helgen!? Nej inte barnlös bara utan barn!! Ska tagga upp och ha riktigt kul för att inte känna efter så mycket!
Bjuder på en upptempo så att du också kommer igång med eller utan barn...oavsett ålder eller kön!?
Mamma dag!
Barnens bästa!
Vad är bäst för barnen och ur vems perspektiv tittar man? Det är år 2010, vi vet mycket om barn och barns bästa. Men är det inte så att vi vuxna väger in våra egna intressen i prioriteringen fast vi inte är medveten om det eller vägrar erkänna det!? Vi är ju bara människor.
Att hitta struktur och hålla sig till det låter ju fantastiskt. Men när ska man göra avhopp från detta? Hur blir det för barn som lever på två håll när en nära släkting fyller år och barnet inte är hos den förälder som åker till mormor, farmor eller kusinen....ska barnen berövas strukturen eller ska dom berövas viktiga familjehändelser?
Själv hatar jag struktur som kväver och hindrar livet. Att förhålla sig till ordning och struktur bara för att det är ett sånt jävla modernt förhållningssätt. Låter så bra i allas öron......klangen av struktur låter som musik!...Fram för lite mer kaos, lite mer liv! Att parera är mitt mellannamn Ulrica parera Bylund. Barbamamma som fogar sig, mjuka runda hörn som går att böja till lite. En rosa barbamamma som man kan sitta på, använda som stöd eller rent av hoppa över!
Hur gör ni i er familj? Dela gärna med dig om du har lust!
Morgonstund har guld i mun?
Men hur exalterande är det att skynda sig upp, se till att alla får i sig frukost som ska ha det, se till att alla får på sig kläder, borstar tänder, packa väskor, borstar hår (när alla i familjen är hårömma!).....det ska gå fort, smärtfritt och effektivt.
Har hamnat i en ondskefull spiral där jag ryker ihop med min äldsta dotter. En sexåring kan också vara riktigt bitchig! En sexåring kan bli arg över ingenting alls, kan säga elaka saker till en mamma, kan spela martyr och trycka och klämma på ömma tår. Gick hela morgonen och höll igen men misslyckades tillslut! Särdeles roligt är det inte och speciellt inte för en mamma som inte bor med pappan.
Hej då! Vi ses på onsdag....åker hem för att jobba med skuld, skam och en känsla av att jag nog glömt bort hälften av det jag borde komma ihåg. Dagis och Skola/Fritids sänder ju i all välmening hem lappar och info över saker man behöver komma ihåg, fixa osv.
Har inte vant mig vid detta ännu utan är i sommar-relax-lunken där man tar allt med en manjana stämning. Känner mig därför jagad av alla saker jag tror jag missat. Frukt med, check! , foton till onsdag med, check! förkläde för att skydda kläderna när de pysslar, check! mugg, check!
Veckans Barbie!
Inte förrän man är på en viss plats eller har upplevt vissa saker inser man att man aldrig ska säga aldrig! Livet är oförutsägbart och ....helt, helt enkelt underbart för att citera Askungen!
Bakbedragen...
Men så ville dottern och hennes kompis baka chokladbollar!! På min tid hette det negerboll men det har ju blivit ett fult ord på vägen. Neger betyder något i stil med född i afrika söder om sahara om jag inte minns fel från det att jag slog upp det för hundra år sedan. Vad kan vara fult med det?!
Så blev jag bedragen på baket men ska ta revanch inom kort. Kontrasternas förbannelse, i fredags lady idag gegga...
"Söndagskoma"
En geggmammas insikt...
Himmel eller helvete!?
Tjuvstart!
Det är bara fislisor som gör bloggar...
Imponeras över att mina bloggläsare bara stiger i antal! Kul, när jag nu ändå bestämt mig för att blogga.
Idag är vi hemma och är smygsjuka. Det är en sjukdom som bara är i sin linda! När man har lite huvudvärk, ont i kroppen och känner att snuvan är i antågande men det inte har anlänt än utan bara knackar på dörren.....Brukar ni vara det i er familj?!
Eftersom att Evelina är med i blogg redaktionen idag får hon välja dagens visa...en annan bloggare om än mer känd! Lyssna och njut eller???......Själv tror jag vi tar en isglass efter lunchen..det ska visst bota smygsjukan har jag hört! Lev och njut mina vänner.
Du blir vad du äger!?
För fyra veckor sedan tuggade Maja på laddaren till min mobil. Den slutade helt att fungera i Kramfors när jag hälsade på mina föräldrar. Av alla ställen, var det en av de minst stimulernade mobiltelefon shopping ställen i världen!! Valde av hänsyn till utbudet att köpa en skit telefon. Irriterade mig frenetiskt på den där Nokia skiten som knappt gick att komma överrens med.
Så en dag två veckor senare diskade Maja. Hon sprang upp och ner på den där tripp trapp stolen i köket och såg så förnöjsam ut! Hon diskade som bara den! Var glad över att hon höll sig syselsatt.....betyder att jag kan göra vad jag vill....tills jag insåg att hon diskade min fula, dåliga Nokia skit telefon. Vilken lättnad! Jag som hade tänkt stå ut med den i flera månader.
Åkte med ilfart till Dialect på Teg. Fick en Sony Ericssson X10 mini i min hand. I am in LOVE! Tänk att livet kunde bli så underbart......Till dig som tänker stå ut med saker vad det än är....endast det bästa är gott nog.
Slå dig på kinden....
Att separera är väl inget som är ovanligt år 2010 direkt. Fan vilken smärta det ändå kan innebära i vardagen med barnen. Idag lämnade jag mina döttrar på dagis/fritids. Evelina frågade när jag skulle komma till kalaset!? Pappa fyller år ikväll. Men jag ska inte komma svarade jag. Men jag är rädd för pappas kalas....men vad är du rädd för? Hon beskrev att hon fick ont i hjärtat och att det kändes torrt och hårt där. Håll huvudet kallt, gråt inte...var den som orkar.....
Hon var ovan att jag inte var med och kunde inte föreställa sig ett kalas utan mig! Inte lätt att förklara för sina barn att jag sviker dig inte...jag gör det bättre för oss på lång sikt! Inte en dialog med ett barn precis! Jag pratade med henne på hennes nivå. Peppade och beskrev för att lindra oro.
På väg hem skrek jag av smärta i bilen, slog mig på kinderna så att det sved. Upprepade högt -Håll ihop, skärp dig! Likt ett mantra som inte ville sluta. Fan vad ont det gör! Fokuserar, försöker tänka 5 år frammåt men här och nu suddar liksom inte bort bilden. Jag älskar mina barn men kan inte bespara dom den smärta som det här orsakar dom.
Jag får väl hitta styrka i diverse klyschor....."det som inte dödar det härdar"....