LadyGegga

Det finns mycket man kan vänja sig vid men en sak kommer jag aldrig att vänja mig vid....

Lämnade min dotter idag på skolan och sade vi ses på onsdag efter skolan älskling.....Det svider i näsan, håll tillbaka tårarna. Var stark fast! Skulle vilja falla ihop som en lerig massa på marken och flyta bort i tårar. Var stark, håll ihop! Min dotter vet, jag vet att hon vet och hon är också ledsen. Hon håller ihop. Vem vill komma till skolan med gråt i ögonen? Gråt när man tycker att man har blivit för stor för att hålla i handen om någon ser....

Så blev det då eftermiddag och det är dax för min lilla älskling. Pappa hämtar. Jag kramar. Skulle vilja klamrar mig fast och gråta men hon förstår inte. När vi kramas, om jag håller för hårt och klänger mig fast börjar hon gny och bli ledsen. Jag släpper, ler och vinkar för att underlätta för henne! Håll ihop, vänj dig och var stark. Jag vänjer mig aldrig. Vet inte om jag vill vänja mig. Är det inte onaturligt att vara många dagar ifrån sina älskade barn. Att åka på semester med sin partner utan barn är kanske skönt men att varje vecka plågas utan att ens ha en semester....Jag vägrar att vänja mig. Ska bara lära mig hantera det bättre.