2010-08-31 | 22:15:11

Barnens bästa!

Att leva själv med barn är inte lätt! Att leva själv med barn halva tiden och sen förhålla sig till en annan vuxen den andra halvan av tiden är ännu svårare....

Vad är bäst för barnen och ur vems perspektiv tittar man? Det är år 2010, vi vet mycket om barn och barns bästa. Men är det inte så att vi vuxna väger in våra egna intressen i prioriteringen fast vi inte är medveten om det eller vägrar erkänna det!? Vi är ju bara människor.

Att hitta struktur och hålla sig till det låter ju fantastiskt. Men när ska man göra avhopp från detta? Hur blir det för barn som lever på två håll när en nära släkting fyller år och barnet inte är hos den förälder som åker till mormor, farmor eller kusinen....ska barnen berövas strukturen eller ska dom berövas viktiga familjehändelser?

Själv hatar jag struktur som kväver och hindrar livet. Att förhålla sig till ordning och struktur bara för att det är ett sånt jävla modernt förhållningssätt. Låter så bra i allas öron......klangen av struktur låter som musik!...Fram för lite mer kaos, lite mer liv! Att parera är mitt mellannamn Ulrica parera Bylund. Barbamamma som fogar sig, mjuka runda hörn som går att böja till lite. En rosa barbamamma som man kan sitta på, använda som stöd eller rent av hoppa över!

Hur gör ni i er familj? Dela gärna med dig om du har lust!
0 Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: