LadyGegga

Höstluften är klar och kall. Fukten omringar mig och det går lätt att andas. Inte kommer jag att knäckas av vädret, inte av att vara själv, inte av ..inte av någonting.

Jag är lika kall och klar som höstluften själv. Livet är inte alltid enkelt men klyschan vem har sagt att det ska vara enkelt står sig från tid till tid.

Kanske är det så att det är de svåraste besluten i livet som gör oss starka. Kanske är det först när vi ställs inför livets hårda skola som vi blir ödmjuka inför det faktum att vi bara är människa. En människa med fel och brister, en person som erkänner sina egna fel och brister har kanske större förståelse för andras.

Kanske är det så att de svåra valen, besluten, stunderna tvingar oss att reflektera. Tvingar oss att lyfta oss själva till en nivå där vi tidigare inte varit. Jag är full av drömmar, full av hopp. Jag vet att jag kan.

Mamma har alltid trott på mig. Lät mig skriva "Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv" på väggen. Mitt i hjärtat av Ådalen 31:s fornminnen skrev jag med blodröd och svart penna...en text som för alltid etsat sig fast. Du ska inte tro att du är något....Tacka fan för att jag är något. Jag vill, jag kan och jag vågar. Tack min kära mamma för att du lät mig tro. Det gjorde mig till någon.

Det vill jag skänka andra. Tro på dig själv. Du är något och du kan! God Natt kära bloggers. Tro på dig själv så gör andra det....