Strukturpolisen!
Sitter och känner mig helt avslappnad och helt underbart glad samtidigt som en liten röst i mig gör mig förbannad. På min ena sida står en halvslarvig och flexibel kvinna med rufsigt hår och ostrukna kläder. Hon är glad men inte så organiserad enligt vardagliga mått!
På min andra sida sitter en kvinna med håret i en knut, hon har välstädat och strukna kläder. Hon framgångsrik och har ett leende på sina läppar om än det är något påklistrat!? Hon putsar sina glasögon och drar på sig en kavaj. Allt är bra och världen tittar på henne med beundran.
Att vara organiserad, ha polerad yta är viktigt och uppmuntras. Kan det ha att göra med att vi inte får vara lata? Hur blev vi sådana som vi är. Eftersom jag utrustats med bägge dessa kvinnor i samma kropp har jag gillat att studera hur jag bemöts och vilka möjligheter jag får i förhållande till just fenomenet struktur.
Det framstår som om struktur och organisering är att föredra. Ungefär som när jag gick i terapi och fick kommentaren. "Tänk om det blir värre". Det fanns människor som på fullaste allvar var rädd för att det skulle kunna spåra ur och bli "värre" om jag närmade mig mina känslor och sökte utveckling. Likadant verkar det vara i förhållande till ordning och reda! TÄNK OM DET SPÅRAR UR!?
Vad är vi så rädda för. Ett organiserat yttre, hur är det på insidan då? Vad skrämmer oss människor? Jag har släpat ut en tjock madrass och ett tiotal kuddar, en tv och en dvd på balkongen. Mina döttrar med kompis ser en film. Jag serverar sveriges frasigaste våfflor och glass. Livet leker och jag ställer mig tveksam till att vi människor mår bra av struktur och regler. Bara vi är moraliska och snälla med varandra borde vi vara mer flexibel och inte förväxla behovet av regler, struktur och förutsägbarhet med vår egen ångest över att inte räcka till och framstå som perfekta. Tänk bara så fånigt att vi säger "Mars pannkaka" Vad är det, vilka är vi som inte ifrågasätter vårt sätt att leva än mer!!!?