Bloggtrauma
Ser att jag fortfarande har läsare på min blogg fast jag slutat blogga när jag var utan dator en längre tid. Har sen inte riktigt kommit igång då jag insett att mitt skrivande sårat eller upprört. Tänkte först strunta i det och kände att jag får leva mitt liv som jag vill eftersom att jag är vuxen och mogen nog för det. Sen tappade jag lite av min skrivglädje. Allt en människa uttrycker kan ju uppfattas på annat sätt än det avsåg. Vem bär ansvaret? Sändaren av ett budskap? Mottagaren?
Det här är en balansgång som är svår även i verkliga livet. I de relationer vi har med nära, kära och bekanta uppstår det sällan komplikationer, missförstånd. Det som sägs kan ju ha en innebörd för den som säger det men få en annan där det landar!?
Jag övar och lär mig ständigt. Kanske är det det som räknas till personlig utveckling.
Allt man gör tenderar att balansera på gränsen till något annat. Vad skiljer en ond och en god handling åt? Kanske låter det som flummigt tomprat att fundera över men först när man ställs inför faktum att man behöver reflektera över sitt eget beteende och andras inser man många saker om sig själv.
Jag övar, inser, prövar, vågar pröva nytt, är rädd, törs inte, känner mig handikappad av att jag blandar ihop nu och då men attans så kul resa livet är.
Fly on the wings of love, fly baby fly....