2010-09-21 | 13:20:54
Målfokusera och lite jävlar anamma!
Idag har jag utmanat mig själv! Att vara fokuserad och känna positiv engergi när solen skiner, allt är så där lagomt bra är ingen större konst. Men när man känner sig halvfet, lite misslyckad och regnet öser ner, ja det är då det gäller!
Idag hade jag tänkt motionera men drabbades av ovilja. Kände mig inte alls lockad faktiskt. Trots att jag har tillfälle eftersom jag är utan mina barn och det är då jag måste passa på! Försökte på alla sätt hitta motivation men fann den inte. Tog fram mitt sista argument, en kilometer är bättre än ingen.
Sagt och gjort! Gav mig iväg ut för att springa 1 kilometer runt nydala. När jag nått mitt mål började jag tänka på hur det skulle kännas att springa runt halva nydala. Då skulle jag ju tvingas ta mig runt hela för att är jag halvvägs så måste jag ju ta mig hem. En tanke som mer var en lek med mig själv. Men så tänkte jag, hur skulle det kännas när jag kom dit? Hur skulle det se ut? Hur skulle det lukta? Hur skulle jag känna mig? Alla tankar gjorde mig så upptagen att jag sprang på av bara farten. Mådde genast lite bättre och trots att regnet öste ner störde det mig inte lika mycket längre. De droppar som kittlade min näsa när de rann längs med mina former hade jag slutat känna för länge sedan. De droppar som rann längs håret hade nu förpassats raka vägen till hårbotten för att rinna längs min skalla. Det störde mig inte heller.
För varje gång jag kände mig lite trött, tung eller less valde jag att börja fokusera på mina sinnen. Såg grinden där man viker av för att komma över stranden. Kände hur det kändes att stå där framför. Såg, kände och luktade för mitt inre. Så stod jag helt plötsligt där. Det kändes som jag förväntat och jag imponerades över hur mäktigt sinne vi har om vi bara använder det. Det finns ju ändå så varför låta det stjälpa oss när det kan hjälpa oss på vägen.
Har du några mål, hur gör du för att nå dem eller vill du sätta några? Dela gärna med dig om du vill. Kom igen! Allting är möjligt!
För att peppa mig själv har jag valt att utanför min dörr sätta en påminnelse i min ljuslykta. Höstens ena mantra inristat i sten!
Idag hade jag tänkt motionera men drabbades av ovilja. Kände mig inte alls lockad faktiskt. Trots att jag har tillfälle eftersom jag är utan mina barn och det är då jag måste passa på! Försökte på alla sätt hitta motivation men fann den inte. Tog fram mitt sista argument, en kilometer är bättre än ingen.
Sagt och gjort! Gav mig iväg ut för att springa 1 kilometer runt nydala. När jag nått mitt mål började jag tänka på hur det skulle kännas att springa runt halva nydala. Då skulle jag ju tvingas ta mig runt hela för att är jag halvvägs så måste jag ju ta mig hem. En tanke som mer var en lek med mig själv. Men så tänkte jag, hur skulle det kännas när jag kom dit? Hur skulle det se ut? Hur skulle det lukta? Hur skulle jag känna mig? Alla tankar gjorde mig så upptagen att jag sprang på av bara farten. Mådde genast lite bättre och trots att regnet öste ner störde det mig inte lika mycket längre. De droppar som kittlade min näsa när de rann längs med mina former hade jag slutat känna för länge sedan. De droppar som rann längs håret hade nu förpassats raka vägen till hårbotten för att rinna längs min skalla. Det störde mig inte heller.
För varje gång jag kände mig lite trött, tung eller less valde jag att börja fokusera på mina sinnen. Såg grinden där man viker av för att komma över stranden. Kände hur det kändes att stå där framför. Såg, kände och luktade för mitt inre. Så stod jag helt plötsligt där. Det kändes som jag förväntat och jag imponerades över hur mäktigt sinne vi har om vi bara använder det. Det finns ju ändå så varför låta det stjälpa oss när det kan hjälpa oss på vägen.
Har du några mål, hur gör du för att nå dem eller vill du sätta några? Dela gärna med dig om du vill. Kom igen! Allting är möjligt!
För att peppa mig själv har jag valt att utanför min dörr sätta en påminnelse i min ljuslykta. Höstens ena mantra inristat i sten!
1 Kommentarer
jonna:
fy farao vad du e bra kusin vitamin!!!