LadyGegga

Alltid när mina döttrar varit hos sin pappa uppstår något som jag inte kan hejda. Varje gång tänker jag att det ska se annorulnda ut nästa gång. Nu har jag nått en ny nivå där jag tänker att det inte nödvändigtvis är förändring som ska till utan att jag som en god mor bara ska härbärgera! Hålla ihop, ta emot, slå in i ny förpackning och återlämna som ett fint paket med rosa snören på!

Jag står ut, biter ihop...När Maja gör sig illa gör Evelina sig ännu mer illa och skriker högre. Maja blir avundsjuk när Evelina får sitta i knät. Hon blir så arg att hon skriker och kastar sig i golvet. Så ja lilla vän, mamma räcker till er båda. Inte bråka, mamma tröstar......vi ska få i oss lite middag....ni är hungriga efter dagis och fritids...Sen är jag snäll, står ut och tar emot. När det gått sådär 2 timmar når jag min magiska gräns.

Odjuret i mig vaknar. FAN! Nu får det vara nog. Grannarna nedanför hoppar av skräck av min ilska så det ger utslag på richterskalan. Alla jordbävningsintresserade tror att ett nytt skalv ägt rum i just Umeå! Hur tråkigt är det inte för en mamma som lidit, längtat, har skuld och just tagit sig ur sitt koma över att barnen försvunnit. Jag är bara en vanlig mamma, en vanlig människa. Inte den där super mamman som ständigt överöste mitt barn med energi och undanhöll verkligheten. Verkligheten om vilken skitrelation jag levde i.

Pussar godnatt, rätar på ryggen och tänker att det är bättre att vara en rasande normal mamma som LEVER!