LadyGegga

Alla barn är olika! Evelina gick aldrig att trötta ut. Hon blev aldrig mer avslappnad om vi läste, mysade, hade ritualer....Hon blev heller aldrig uttröttad om vi stojade på. Ett barn som helt enkelt inte hade så lätt att somna in helt enkelt. Det hade ju sin logiska förklaring i att hon fått sin sömn totalt störd de första åren för att vi aldrig förstod att hon led av komjölksproteinallergi. Vi förstod inte och vården var inte kompetent nog eller tillräckligt lyhörd när jag bönade, bad och dog. De trodde jag var en stressad mamma! Tacka fan för att jag var stressad. Sov aldrig mer än 20 minuter i sträck under 9 månader. Ingen tid under något dygn fick jag tillfälle. Erik försvann och vården såg på mig som ett alien. Att inte låta någon sova är ju en tortyrmetod som används vid krigsföring. Det kallar jag stressad!

Men för att inte gå igång på det så känsliga ämnet ska jag återvända till den positiva anda som jag tänkt mig att detta inlägg skulle handla om egentligen! Typiskt mig. Stickspårens mästarinna som en av mina kollegor och goda vän kallar mig....

Maja, ett barn som sov dygnet runt sina första dygn. Ett barn som somnat in själv hela tiden. Hon kan man trötta ut! Ett raserianfall senare med pannkaka i magen, stegade vi ut iförd full regn mundering. Vi sprang och hoppade i vattenpölar så regnvattnet stänkte oss alla i ansiktet. Vi hoppade, tjoade och kände hur befriande det är att vara ute i regnet. Att trotsa den himmel som aldrig släppte igenom ljus, att trotsa det regn som faller genom att ta tillvara på det med glädje kändes som en seger. Sen avslutade vi med en varm choklad och mackor. Nu är det höst på allvar!