Julen närmar sig med stormsteg
Varje år brukar jag ta semester en dag i början av december och gå ut och julklappshandla. Till lucia skriver jag alla julkort och struktur och ordning brukar infinna sig i mitt liv. Så är icke fallet i år.....
Tittade på almenackan och insåg till min panik att det är 18:e december! Oooops....skiter i julkorten, tänker hur kunde det bli så här!? Jobbar så fort jag inte är med barnen och försöker få livet att gå ihop. Tog mig samman idag och gick på stan för att köpa julklappar, några i alla fall....Hittade en och annan men känner mig långt ifrån klar. På måndag ska bilen in på lagning, jag ska jobba och...hur ska det här gå!?
Är lite oroad men försöker göra som alltid. Varför stressa över det man inte kan påverka!? Har istället tagit en underbar promenad i snön. Läser ironiskt nog 7 gyllene regler för en lycklig kärleksrelation. Jag som för mindre än ett år sen separerat! Men vill poängtera att det är en bok via jobbet. Skulle kanske läst den innan!!??
Nåja, såg Sin Nombre igår och insåg att jag har det superlyxigt. Är inte medlem i något livsfarligt gäng, lever ett ordnat och städat liv. Sen går det av bara farten...har två underbara döttrar, en god underbar familj, goda vänner, ett hem, ett arbette och ja varför oroa sig eller känna melankoli?! Kanske för att julen är tradition och familj och jag upplever just det lite jobbigt just nu, men imorgon ska jag angripa julklappsmarknaden igen för att färdigställa vad jag påbörjat.
Känner lugnet!
Jag är en rätt aktiv person. Vissa skulle kalla det stressande eller något annat men säga vad man vill så hinner man mycket om man far omkring som en virvelvind.
Så har min egen personlighet och det liv jag levt medfört att den positiva virvelvinden skulle kunna uppfattas som stressande av andra. Det skulle kunna vara negativt både för mig, mina barn och andra. Därför är det dax att ta sig själv till level II.
Jag övar på att känna lugnet. Att vara den jag är utan att dra det till sin spets. Hitta den jag en gång var som hade action, var snabb utan att det blev negativt. Level II! Dit vill jag nå, det är spännande att utmana sig själv i att nyttja sina styrkor och göra dem bättre!
Komma igen....
I övrigt skulle jag inte vilja säga att jag kommit igen utan att jag fortfarande slickar mina sår......Sår läker fortare i solen tror jag för skorpor torkar! Kallt och mörkt men det är när det är som mörkast man behöver leta ljusglimtarna.
En klok man och för övrigt min stora idol och vägledare i livet sade:
"Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus!"
Så här sitter jag nu och har tänt alla ljus i hela världen. Och det funkar faktiskt. Jag välkomnar kvällen och tror att jag ska ut på ett restaurang besök för tarmarna skriker och det är ju lördag så why not! Trevlig kväll önskar jag alla vänner och oträffade vänner som jag inte haft nöjet att möta ännu.....
Ladygaggas gata
Kvinnor hoppades över till fördel för djur och andra förteelser. Vissa kvarter har ju en massa fågelnamn osv. Det är ju alltid mer upphetsande att tänka på sångfåglar istället för kvinnor....så därför har jag löst detta med att föreslå för stadsbyggnadskontoret att en gata på tomtebo skulle kunna få heta Ulrica Bylunds väg eller det skulle till och med duga med Lady Geggas gata! Ja, why not!
Livet lever...
Datorn har jag minsann inte fått tillbaka ännu men sitter på en utbildning och har ju ett gammalt härke framför mig och kan bara inte låta bli att kika in och förbereda mig för min come back....
Kul att så många besökt bloggen fast jag inte ens varit där!? Shame on me...!
Anmälde mig till en kurs i arbetsrätt och insåg att den inte var vad jag förväntade. Så efter lite eftertanke och "taktiktänk" kommer jag att sluta på fredag denna vecka. Skönt! Slipper då sitta och vara oinspirerad eftersom att jag inte råder över kursutbudet. Jag har fräschat upp lite arbetsrättsliga kunskaper och power point användande. Alltid något. Ser nu fram emot några riktigt lockande och spännande erbjudanden när det kommer till arbetsmarknaden.....gäller att välja och att bli vald. En stimulerande tillvaro på den fronten!
Hösten är här på allvar och rutan skrapas ivrigt vissa mornar! Glömer sätta i motorvärmaren av någon anledning. Det har ju inte varit på schemat de senaste månaderna helt enkelt. Möter hösten med mod, inspiration och tapperhet. Känner att det inte är någon idé att kämpa emot och njuter av solen när den lyser likaväl som av rusket när de kommer. Tänder ljus och myser.
Har på allvar tagit mitt livs svåraste beslut i veckan. Separerade ju i januari men ibland är det svårt att släppa taget och gå vidare. En process som kräver mycket av en. Eller i alla fall har det gjort det av mig. Har nu accepterat att jag är en bra mamma och att jag är det oavsett hur jag lever. I lägenhet och själv eller i villa med pappan! Jag är bra och ska fortsätta vara det! Eller så gör jag mitt bästa i alla fall och det är ju gott nog. Jag har släppt taget och fått världens mest harmoniska döttrar. Känner till och med att livet i lägenhet börjar bli rätt avslappnat och slött! Fokus kan ligga på annat än allt man måste göra...än om jag saknar ett HUS! Men allt har sin tid och med tanke på att jag ringde vaktmästaren för att en propp gått kanske jag ska mogna i mitt beslut!?
Nej nu är det dax för lunch och jag ska be alla tappra, modiga och vackra själar att få önska en trevlig lunch, dag, vecka....see you later!
Sorg!
Morgon trauma...
Så kom jag till äventyrslekplatsen, en stor lekpark där det alltid eller ofta är barn, familjer eller rent av hela dagis eller andra större grupper för att leka. Reagerade till då det kom skrik, rop och ljud fyllda av obehag därifrån. När jag kom närmare insåg jag att det var flera poliser där som rörde sig snabbt och med en lätt stressad hållning. Två civila personer skrek från sitt hjärta. Ord som jag kunde urskilja som rop på ett barn. Snabbt drog jag slutsatsen att ett barn försvunnit. De hittade en nalle varpå kvinnan skrek "Han går ingenstans utan den". Hon i det närmsta överföll en av poliserna och det började råda en allt mer kaotisk stämning.
Mitt hjärta bankade och hjärnan började gå på högvarv samtidigt som några av poliserna vräkte sig ner i vattnet och började gå ut. Jag stannade till och tänkte för en sekund att det inte kunde vara på riktigt. Började fundera på om det skulle vara Maja eller Evelina som jag skrek sådär efter. Skulle det vara lät hänt? Kändes som jag stod där i 20 minuter men hjärnan är ju snabb så snarare var det nog 20 sekunder.
Fattade mot, gick fram till en kvinna och erbjöd mig hjälpa till. Är ett barn försvunnet kan man ju inte bara stå där och glo. Fanns det något jag kunde göra?! Kvinnan tittade på mig och sade. Det är en polisövning! Du kan gå vidare bara. Det finns skyltar uppsatta men du har nog inte sett dem!
Trots att jag fått veta att det inte var på riktigt studsade skriken från den desperata mamman rakt in i mitt hjärta. Tårarna kom. Alla känslor som redan satts i svall förintades inte bara för att jag fått veta att det var en övning. Jag gick med tunga steg och det tog nog minst 3 kilometer innan jag lyckats förstå känslomässigt att jag bara kunde gå vidare. Bilden av mamman och pappan har liksom etsat sig fast på min hornhinna och går inte bort bara för att det var en övning. Jag som inte ens ser skräckfilm för att bilder är så svåra att radera bort. Även om man vet att det är film finns bilden kvar.............Morgon trauma på hög nivå!!
Livets stora gåta!
Så stod det på en bonad i köket ovanför en av dörrarna i vårt hus under min uppväxt. Ord som lät vackar och som gick att liksom sjunga fram. Vissa saker förstår man inte förrän man hunnit en bit på vägen i livet. Detta ordspråk är en sådan sak för mig. Betydelsen blev en annan med åren.
I går sade min dotter till mig något i stil med att hon var värdelös på någonting. Kommer inte ens ihåg vad det var hon upplevde sig helt sakna värde i relation till! Suger man på ordet värdelös så är väl det vad det betyder. Att vara utan värde. Slängde ur mig av bara farten "Vi lever bara en gång, vi är dom vi är och får bara just sin egen person på vägen, varför inte bara se till att tycka om sig själv för den man är!?" Säg bara det du är bra på eller det du tycker om med dig själv. Det du inte kan kanske inte är viktigt eller så är det väl bara att träna för att lära sig bättre. Du är bra som den du är oavsett vad du gör eller kan.
Kändes som om jag själv måste bli en god förebild för mitt barn. Dom gör ju som man gör inte som man säger......Så jag fortsätter trampa på stigen som leder till självkänsla. Trampar och trampar för att den inte ska växa igen. Gör den bred och upptrampad så att den håller i några månader även om jag inte skulle ha tid att gå där på ett tag. Stigar som man trampat på väl håller ju flera år även om ingen går där...
Ska bjuda ut mig själv på en udde! En kärleksudde och sitta där och tycka om mig själv. Det gör en inte självgod utan ledar till att man förstår andra, blir mer mottaglig och ser livet med nya ögon.
När man blir gravid för andra gången vet man ju att kärleken inte tagit slut med sitt första barn. Det som händer är ju att kärleken växer med en ny person. Dom behöver inte dela den tårta som fanns av kärlek utan det blir på något magiskt sätt två tårtor! Likadant är det med kärleken till sig själv. Finns den utgör det grunden till all kärlek
riktat mot andra.
På den udden ska jag lära mig livets stora gåta. Älska, glömma och förlåta!
Planera eller spontan agera!?
På väg upp för trappan såg jag stenen jag placerat i ljuslyktan. "Allting är möjligt" Vilket skitpositivt elände tänkte jag. Hur tänkte jag när jag köpte den där smörjan!!? Möjligt eller omöjligt?! Det är så kallt att ryggraden liksom krampar ihop sig och regnet strilar ner så att man tappar lust till precis vad som helst!
Så kom kvällen.....dagens uppdrag blev förvånansvärt trevligt. Det beror mer på personen jag träffat än på uppgiften i sig. Tack gode gud för människan och för dom som är goda och varma!
På väg hem efter att jag hämtat mina döttrar fick jag ett infall att bjuda upp mina fantastiska grannar på middag. Ibland hinner min hjärna liksom inte reagera, jag agerar innan tanken landat. Så ringde jag på och bjöd dem på mat. Innan jag visste om jag hade något att bjuda på!
Det var vändpunkten på min dag. Att umgås med människor som är bra för en är som balsam för själen. Min Evelina hade redan bjudit hem grann flickan och de lekte och lekte och lekte.....sen har grannarna en som som är lika gammal som Maja så dom förvånade med tittut lekar och jagade varandra. För sin låga ålder fick dom till ett riktigt samspel. Det var för härligt att se!
Goda grannar som man har hade med både kaka till efterrätt och vin. Jag lagade en varm köttsoppa med bröd. Lite toast och sallad innan. Jag älskar en god 3 rätters som är väl planerad och framdukad. Problemet för mig är väl att den så sällan blir av! Därför är jag så tacksam för att jag ofta hinner säga saker innan jag tänkt igenom dem. Nästan alltid blir det något bra av det. Så helgens tips blir ....tänk inte så mycket, agera!
Djupare utvecklade tankar eller skitsnack!?
Är flugsvampen giftig eller vacker? Eller är den både vacker och giftig! Kan man bli arg på en människa som är snäll? Hur är det egentligen. Vi människor är komplicerade, komplexa och livet är helt enktelt en resa som tål att funderas på ibland.
Det är kanske när vi måste, när livet krisar till sig sådär alldeles förfärligt som vi utvecklas maximalt? Skönt att säga men fan så jobbigt att genomleva! I alla fall mitt i och under den stånkande färd som det ibland är....
Vad är min del i samspelet med andra? Hur bidrar jag med att tillvaron blir som den blir både för mig själv och för andra? Tänk så skönt det är att titta på andra! Så enkelt, så bekvämt. För att hitta nya vägar måste man dessvärre även vända blicken in mot sig själv.
Vart går gränsen mellan att just sätta en gräns för vad som är bra för en själv till att vara rädd och inte tordas. Gränsen är lika fin som spåren i sanden. Kommer det ett regn suddas de ut, går någon blir det nya spår och gamla försvinner....
Oavsett vad jag kommer att komma fram till i dessa frågor har jag bestämt mig för att rikta blicken frammåt. Se nya mål, hitta nya vägar. Jag kämpar vidare för att titta på mig själv och andra med nya ögon. Ny förståelse, ny inlevelse. Jag känner att jag har många goda egenskaper och att jag ska behålla allt jag gillar och se till att lära mig att älska allt det andra.
Igår när jag var på föreläsning med Mia Törnblom uppmanades vi att säga två bra saker om oss själva. Att mental styrka är färskvara som behöver tränas liksom fysiskt styrka. Jag ska säga två bra saker om mig själv varje kväll innan jag lägger mig. (Försöker applicera det på min dotter som totalt sågar sig själv jämt och hon fortsätter streta emot!) Men jag ger mig inte! Är jag stolt, nöjd och glad kanske det smittar likt en förkylning på henne!! Man kan ju alltid hoppas. 
Jag blickar frammåt.......och konstaterar.....(vilket underbart väder det var idag....!)
....att alla skepp, är inte sjunkande skepp! Vissa är bara små båtar som fått gå igenom ett och annat. Obetydliga kan de tyckas ligga där men visst förgyller dom livet för någon i alla fall!?
Nej, om det här resonemanget nu låter helt obegripligt för just dig så beror det bara på att just jag är på en resa genom livet som inte precis ser ut som din! Ta då och njut av mina fina bilder från lunch promenaden runt nydala idag. Hoppas du har dina funderingar på din resa genom livet för det är dom som utvecklar dig. Tänk nya tankar och låt fantasin flöda. Det mår man bra av. Dröm, lev och njut!
Ladies Night...for free!?
Mmmmmmartin!
Valvaka!
Måste nog utveckla film och bild kunskapen....
http://tovefan.blogg.se/2010/september/videeo.html#comment
Fiol är ju fantastiskt!
The Cors håller mig sällskap i mina funderingar.......gamla godingar! Känner mig nostalgisk och en gammal platta är ju aldrig helt fel!
Ta chansen och delta!
Söndagstristess!
Idag har det varit en sån söndag. Vädret lockade inte till någonting fast egentligen är det nog inte vädret!? Har suttit i sandlådan, gungat och lekt café inomhus. Livet blir ju vad man gör det till så finns inte lusten får man plocka fram lite av reserven för sina barn.
Björken utanför fönstret böjer sig plågsamt untaför fönstret, den rycks hit och dit så bladen gulnar. Sommarens smekande vind är borta och lämnar stor saknad efter sig. Badhuset är stängt för en simmtävling! Till lunch ska jag steka färska abborfiléer fångade utanför Sillviken nyligen. Kanske piffar denna lyx upp tristessen? Tristess och mys är inte samma känsla....kanske ska jag locka, ropa, dra och slita fram en myspyssöndagskänsla?
Vardagsbestyr
Livet har sin gilla gång för alla människor. Vi har fått 24 timmar men har olika förutsättnignar att ta tillvara på dessa. Ibland är livet som en stor ironisk clown som försöker vara rolig med en! Har man för mycket arbete har man inte tid att spendera alla pengar man får in. Har man för lite arbete har man mycket tid att göra saker men inga pengar att göra något för. Är man lite vilsen eller nere jobbar man mindre men orkar inte göra allt man vill när man har energi och jobbar som bäst. Kanske är det så det är för pensionärer. Så mycket tid men ingen ork och för vissa inga medel att få till det för!?
För min del har jag haft fullt upp senaste dagarna ....har jobbat, varit på skola/fritids och planterat buskar (en återkommande aktivitet där föräldrarna samlas varje år för att öka trivseln för barnen) haft gäster att ta hand om osv. Hektiskt utan att jag egentligen gjort något alltså!
Vill bjuda på en tur runt Nydala. Sjön som ligger intill min bostad. Hämtade energi med en promenad. Vädret har ju varit strålande de senaste dagarna. Vill aldrig att det ska ta slut!!
Favorit i repris..
Sverige är krångligt...
Idag fick jag ta del av historien om hur en person som åkte buss satte bredvid en dam som den inte förstod. De talade rent fysiskt inte samma språk. Av hänsyn till att denna person märkte att damen intill skulle kliva av reste han sig upp varpå damen slår honom hårt i sidan. Han förstod aldrig varför.
När jag för en månad levde på Gran Canaria fick jag en kommentar när jag gick på promenad. Två män log och sade PUTA! Med vänlig röst och glad i hågen fortsatte jag och trodde att dom var trevliga. När jag väl hemma slog upp ordet och insåg att det betydde hora förändrades min syn!!! Jag som till och med hade anständiga kläder.
Vi ska inte slå på varandra. Det främmande väcker inte alltid nyfikenhet utan rädsla och hat. Det ska jag bära med mig under kvällens promenad. Eftersom jag blev beragen på ZUMBA!!!!
Tisdagstagga!
Måndagen är slut och det är dax att välkomna tisdagen. Ska överväga att lära mig Shakiras höftrörelser. Det vore väl kul att "move like you come from Columbia" går det att lära sig i Umeå en smällkall vinterdag? Det ska jag fundera vidre på....